<<   Tillbaka till bloggen          <<   Tillbaka till DN kolumner

DN Kolumner 2001-2007

Av Lars Weiss

Så kan SÄPO ostört begå karaktärsmord

2001-02-28

Det är väl känt att vi inte orkar uppröra oss över mer än en, högst två, saker åt gången. Under den gångna veckan har engagemanget i kategorin ”affärer” upptagits helt av fallet Alcala. I kategorin ”storpolitik” har givetvis EU-toppmötet i Göteborg sopat undan allt annat. Påspädningen med gatukravaller har gjort alla andra samtalsämnen futila.

I skuggan av detta inträffade ändå en sak som är tämligen sensationell och som bär såväl ”affärens” som ”storpolitikens” kännetecken. Det handlar om den misstänkte ABB-spionen i Ludvika som nu inte är misstänkt längre. Eller?

Chefsåklagare Tomas Lindstrand åtalar inte och säger att misstanke om grovt spioneri inte längre föreligger, men säger också att om spioneri har begåtts som inte är grovt så ligger brottet så långt tillbaka i tiden att det är preskriberat.

Så – vad är det som gäller? Är mannen – som i pressen beskrivits som en 53-årig ingenjör med rötter i gamla Östtyskland och kunskaper om Polen-kablar och Kina-dammar – vit som snö och ställd utom misstankar? Eller har man bara inte lyckats nita honom på bevisen och i stället valt att karaktärsmörda honom?

Ur rättssäkerhetssynpunkt är detta en extremt obehaglig historia. Det började med att mannen greps i februari under stort ståhej i medierna men utan att mycket redovisades om misstankarnas bärkraft. Så blir det ju i ”spionaffärer”. Eftersom rikets så kallade säkerhet står på spel är det omöjligt för omvärlden att bedöma substansen i anklagelserna.

Detta hindrade dock inte ABB att bekräfta att mannen jobbade på Power Systems i Ludvika och innan ens misstankarna var klarlagda passade flera partiledare(Schyman, Lundgren, Svensson) på att bekräfta eller antyda att Ryssland var ABB-mannens uppdragsgivare. Alf Svensson gick till och med så långt att han ansåg att gripandet kunde få konsekvenser för förhållandet mellan Sverige och Ryssland.

Till saken hör att flera av dessa uttalanden och farhågor formulerades ungefär samtidigt som åklagare Lindstrand insåg att han inte hade tillräckligt på Ludvika-spionen för att få honom häktad. Misstankarna kvarstod dock.

Fram till i förra veckan har ABB-mannen gått sjukskriven. Material från hemmet och arbetsplatsen har beslagtagits. Han har förhörts ett antal gånger, han har utsatts för telefonavlyssning och så POFF – åklagaren lägger ned förundersökningen. Det blir inget åtal.

ABB erbjuder honom att återvända till sitt gamla jobb.

Hur kul blir det – i ett Ludvika där han är känd av varenda människa och i ett läge där åklagaren ändå tycks hålla öppet för att han kan ha begått oegentligheter för väldigt länge sen? Ingen rök utan eld. Folk kan tänkas titta snett på gatan eller i fikarummet. Framtiden för den som pressen för all framtid döpt till ”ABB-mannen” ser inte ljus ut.

Ett antal frågor infinner sig:

Var kom de ursprungliga misstankarna ifrån? Inifrån ABB? Genom något svep som Säpo har lagt ut kring svenskar med östtysk koppling? Hur noga utredde man de ursprungliga misstankarna om man inte ens hade tillräckligt vid gripandet för att motivera häktning? Vem läckte misstankarna och gripandet? Säpo eller ABB?

Kanske är detta ett fall av vad man i Säpos bleka värld kallar ”källdrivning”, dvs någon i ABB-ingenjörens närhet kontrakteras för att på Säpos uppdrag vinna mannens förtroende, nysta i hans affärer och känna sig så märkvärdig att tidigare grunda misstankar fördjupas – inte genom substans i bevisning utan genom ”källdrivningens” egen mystik. Kanske är det så att ABB-ingenjören är obekväm. Kanske är det så att man redan från början visste att misstankarna aldrig skulle kunna omvandlas i bevisning – men att själva processen med uthängning och skuldsyn skulle göra mannen omöjlig.

För säkerhetsfolk tillhör begrepp som ”karaktärsmord” arbetsredskapen.

Jag vet inte hur det ligger till – och problemet är att de som kan svara på alla de här frågorna är ytterst få och ytterst obenägna att svara på frågor överhuvudtaget.

Säkert är i alla fall att Säpo och/eller ABB på det här sättet – och helt ostörda – har lyckats karaktörsmörda en människa. De har haft bistånd av en åklagare som inte haft på fötterna, pratglada politiker som vill synas handlingskraftiga och medier som glatt återger allt som talar till den misstänktes nackdel. Jag har inget bra recept på hur det sista ska kunna undvikas – medierna kan inte vara tysta och de har ingen möjlighet att kontrollera om de läckta uppgifterna har substans – men det väcker ånyo behovet att debattera den subjektivitetsprincip som Henrik Berggren här i DN nyligen berörde i fallet Alcala.

Polis och åklagare – liksom medierna – SKA faktiskt tillämpa subjektivitetsprincipen på det sättet att allt som även talar till den misstänktes fördel ska belysas. I fallet med ABB-ingenjören har så knappast skett. Ett minimum av hederlighet kräver nu åtminstone att Säpo/ABB eller åklagare tydligt säger ifrån om ABB-ingenjören ska betraktas som helt oskyldig.

 

Lars Weiss

 

 

 

 

 

 

DN Kolumner Arkiv

2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | 2006 | 2007