Varför inte bara hålla käften?

Jo, det kan ju tyckas rimligt. Om man är som jag.
Sjuttiotre år gammal. Pappa till tre barn. Ett barnbarn. Lever i ett lugnt, långt förhållande som är mycket aktivt, men väldigt privat..
Ständigt två hundar. Just nu en stor och en liten.
Jobbar när jag har lust. Litet med bolag, litet med film, litet som mentor.
Ganska behagligt, alltså. Inte så mycket going on. Så då kunde man ju lika gärna hålla käften. Fortsätta hålla käften, borde det vara, eftersom man varit tyst länge. Nöja sig med att man gjort sitt.
Om det inte vore för att:
Jag har skrivit hela mitt liv.

Läs hela texten