Om att sakna en hund

När jag började skriva blogg hade jag som föresats att inte enbart skriva om politik, kultur, samhälle. Om vad som gjorts rätt eller fel, om vad som borde göras, om sånt som berör.
Utan också om det lilla livet, det man inte kommer undan.
Som saknaden efter en hund.

Läs hela texten

Hjälp, vi dör! – kalla in militären!

Jag känner vanmakt när jag ser våra dödstal i covid-19 och hör myndigheter och experter kivas om orsaker och verkan. Som om farsoten är ödesbestämd.
Över 10 300 nu och hur många fler?
Ordet kris börjar förlora sin betydelse eftersom alldeles för få tycks uppfatta läget som krisartat.
Jag trodde aldrig jag skulle hävda detta, men där är vi nu.
Kalla in militären!

Läs hela texten

Att vara besatt av Donald Trump

Det är irriterande och skamligt, men jag får nog erkänna att jag varit besatt av president Trump.
Charlatanen. Lögnhalsen.
Mannen med tummar som trumvirvlar på Twitter-tangenterna. En omstöpare av verkligheten. En sorts karikatyr med makt att förgöra, osannolik och fascinerande.
Men det är som om han inte funnits på riktigt förrän nu. En dålig förlorare kan aldrig förklä sig.

Läs hela texten

Aldrig glömma, aldrig vänja sig vid Trump

Ibland försöker jag glömma Trump. Tänka på annat, skriva om annat, fokusera på tillvarons vardagliga glädjeämnen och på det som går att påverka.  Så gör nog många av oss.
Men nu ­- Världens mäktigaste man (en sliten klyscha, men dessvärre sann) vägrar säga att han fridfullt ger upp om han förlorar valet om bara drygt en månad.
Det kanske är fel att försöka glömma, att tänka på annat, att vänja sig vid den systematiska lögnen och makthungern? Det kanske är dags att damma av Dolores Ibarruri Gomez´ berömda slogan från spanska inbördeskriget i försvaret av Madrid mot Francos falangister?
No Pasaran!
Hit men inte längre.

Läs hela texten