Håll tassarna borta från Public Service!

Jag har tänkt på det här länge. Hållit igen litet, eftersom argumenten är så uppenbart genomskinliga och – trodde jag – därmed kraftlösa.
För å ena sidan handlar det ju om simpel kommersiell konkurrens. Å andra sidan rör det sig om någon sorts ideologisk strävan efter kontroll över en stark medieaktör.
Pengar och makt. Ett par av mänsklighetens främsta drivkrafter.
Men det räcker nu. Låt SVT och SR vara i fred!

Läs hela texten

Att vara besatt av Donald Trump

Det är irriterande och skamligt, men jag får nog erkänna att jag varit besatt av president Trump.
Charlatanen. Lögnhalsen.
Mannen med tummar som trumvirvlar på Twitter-tangenterna. En omstöpare av verkligheten. En sorts karikatyr med makt att förgöra, osannolik och fascinerande.
Men det är som om han inte funnits på riktigt förrän nu. En dålig förlorare kan aldrig förklä sig.

Läs hela texten

Med lögnen som politiskt vapen

Varför ljugs det så ofta och så skamlöst i politiska sammanhang?
Därför att konsekvenserna sällan förtar fördelarna. Därför att de beljugna (läs väljarna) inte bryr sig om sanningen inte passar dem.
Därför att det funkar.
Och det handlar inte bara om Trump.
Välkomna till postsanningens tid!

Läs hela texten

Aldrig glömma, aldrig vänja sig vid Trump

Ibland försöker jag glömma Trump. Tänka på annat, skriva om annat, fokusera på tillvarons vardagliga glädjeämnen och på det som går att påverka.  Så gör nog många av oss.
Men nu ­- Världens mäktigaste man (en sliten klyscha, men dessvärre sann) vägrar säga att han fridfullt ger upp om han förlorar valet om bara drygt en månad.
Det kanske är fel att försöka glömma, att tänka på annat, att vänja sig vid den systematiska lögnen och makthungern? Det kanske är dags att damma av Dolores Ibarruri Gomez´ berömda slogan från spanska inbördeskriget i försvaret av Madrid mot Francos falangister?
No Pasaran!
Hit men inte längre.

Läs hela texten