När jag började skriva blogg hade jag som föresats att inte enbart skriva om politik, kultur, samhälle. Om vad som gjorts rätt eller fel, om vad som borde göras, om sånt som berör.
Utan också om det lilla livet, det man inte kommer undan.
Som saknaden efter en hund.
eller
blir fallet starten på ett svenskt Breitbart News?
En hög jurist häktad, misstänkt för våldtäkt.
Intressant, men knappast något att hetsa upp sig över.
Om det inte vore så att den här juristen uppburit några av landets tyngsta uppdrag när det gäller rättsskipning.
Plus att frågan redan politiserats – genom att Sverigedemokraternas Youtube-kanal valt att publicera juristens namn.Återigen blir ”allmänintresset” en het fråga.
Det känns litet hopplöst, eller hur? Det tar liksom aldrig slut.
Smittan viker inte ned sig. Däremot hittar den nya vägar, förändras, muterar. Och vaccinationerna sker i snigeltakt.
Men det finns glädjeämnen.
Vi läser mer. Vi lyssnar mer.
Efter ett år med coronaviruset verkar det nu endast finns en övergripande konsensus om farsoten.Vi har misslyckats med att skydda de gamla. Det får inte ske igen. Äldrevården måste stärkas.
Till och med behoven finns det enighet om.
Det är bara det att ingen riktigt vill prata om hur mycket det får kosta.
Jag känner vanmakt när jag ser våra dödstal i covid-19 och hör myndigheter och experter kivas om orsaker och verkan. Som om farsoten är ödesbestämd.
Över 10 300 nu och hur många fler?
Ordet kris börjar förlora sin betydelse eftersom alldeles för få tycks uppfatta läget som krisartat.
Jag trodde aldrig jag skulle hävda detta, men där är vi nu.
Kalla in militären!
Senaste kommentarer