eller
blir fallet starten på ett svenskt Breitbart News?

En hög jurist häktad, misstänkt för våldtäkt.
Intressant, men knappast något att hetsa upp sig över.
Om det inte vore så att den här juristen uppburit några av landets tyngsta uppdrag när det gäller rättsskipning.
Plus att frågan redan politiserats – genom att Sverigedemokraternas Youtube-kanal valt att publicera juristens namn.Återigen blir ”allmänintresset” en het fråga.

Som ni märker har jag inte för avsikt att publicera juristens namn.
Det är ju det som är så märkligt för oss i mediebranschen (även för mig som ju numera mest krattar i utkanten av manegen) att vi nästan alltid vet vem det handlar om, antingen genom att uppgifterna går att få fram på formella vägar eller via de ytterst effektiva djungeltrummor som alla journalister besitter.
Men jag är konservativ i det här avseendet. Håller mig till den regelbok som jag lärde mig leva med under 80- och 90-tal som ansvarig utgivare (Aktuellt, TV4-Nyheterna t ex). Namnpublicering är känsligt. Måste övervägas noga.

Men jag är medveten om att begreppet ”allmänintresse” över tid ges flytande tolkningar. Publicistklubbens tidigare ordförande Björn Häger har på ett utmärkt sätt beskrivit hur denna omdebatterade mediala intressebeskrivning tar avstamp i tidsandan och ibland även i det politiskt korrekta:
”På sjuttiotalet var det knarkhandlare, på åttiotalet skalbolagsplundrare och nolltaxerare, på nittiotalet mc-klubbar och nazister.”
Sedan dess har näthatare och folk med rasistiska åsikter hängts ut. Den i övrigt i mitt tycke så nödvändiga metoo-rörelsen skapade en moralpanik som i vissa fall ledde till publicistiska övergrepp. Om man i dag skulle beskriva tidsandan utifrån allmänintresset så skulle man nog hamna nära en mer tillåtande attityd för namnpubliceringar avseende sexbrott och rasism.

Den här höge juristen (ja, det är en man – det är fortfarande ytterst ovanligt att en kvinna häktas för misstanke om våldtäkt) skulle alltså kunna kvalificera utifrån sexbrottskriteriet. Offentliga personer, särskilt med politisk bakgrund, får tåla mer. De som ”bygger landet” och utövar makt och därmed också ansvarar inför allmänheten, måste kunna bedömas och granskas utifrån sina handlingar på andra och hårdare grunder än folk i allmänhet.
Även här skulle den höge juristen kunna kvalificera, men det finns (alldeles bortsett från den mer generella försiktigheteten med namnpubliceringar) ett par saker som komplicerar bilden. Juristen är inte längre aktiv, har lämnat sina tunga rättskipningsuppdrag och även om han på sannolika grunder är häktad och misstänkt så är det inte på långa vägar detsamma som att han är skyldig. Just när det gäller sexbrott har det hänt förr att människor utpekats, misstänkts, utretts och befunnits oskyldiga.

Det svajar nämligen ibland när publicister bestämmer sig för vad som är ”allmänintresse”. Vissa kändisar i nöjesbranschen börjar nästan bedömas på samma sätt som politiker när det gäller uthängningar utifrån detta allmänna intresse. Martin Timell är ett utmärkt exempel, som så småningom, efter friande dom, kostade TV4 enligt obekräftade uppgifter 8,7 miljoner i ersättning för uteblivet arvode.
Men det finns en rad andra exempel när den grundläggande medieetiska principen – att inte publicera namn på personer som enbart är misstänkta eller anklagade för brott – överges. Det kan handla om allt från lurendrejeri med skattemedel till misstanke om terrorbrott.
Länstidningen i Södertälje hängde t ex ut en författare som misstänktes för bedrägeri i en hemtjänsthärva – princip: ”snor skattemedel” – och större delen av mediekåren lade glatt ut bild och namn på en 22-årig asylsökande i Boliden – princip: ”terrormisstanke motiverar i sig själv uthängning” – eftersom polisen ansåg sig vara rätt ute.
Vilket alltså var fel.

Men om vi återvänder till den höge juristen och till frågan om häktningen av honom skulle motivera att han namnges, så är mitt tips att mainstream-medierna avvaktar. Han förnekar ju brott, beskriver genom sin advokat sin roll som en ”bonuspappa” åt den anmälande studenten och innehållet i förundersökningen är fortfarande oklart. Möjligen funderar en och annan utgivare över det faktum att anmälan gjordes redan i december och att polis och åklagare har haft god tid på sig att avgöra om man vill driva saken vidare.
Men nej – i det här fallet tror jag att traditionell press, radio och tv kommer att följa min konservativa linje och avhålla sig från publicering, men det är en ny tid nu – det är inte som på 80- och 90-talet när internet var i sin linda och sociala medier och Youtube var obekanta storheter.
Tempot i all utgivning är högre, New York Times gamla fina slogan ”publish and be damned” används numera med viss sorglöshet och när intressegrupper som ser sig åsidosatta och börjar skapa sina egna medieplattformar och tycker att traditionella medier är fake…ja, då kan litet vad som helst hända.

Där kanske det allra mest intressanta kan avläsas i rapporteringen så här långt om den höge juristen som häktats. Det tog bara en kort stund efter häktningen så hade Sverigedemokraternas ganska nystartade Youtube-nyhetskanal Riks gått ut med namn på juristen.
Tyvärr finns det nog  ingenting som tyder på att Riks ansvarige utgivare Dick Erixon eller partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein – som enligt egen utsago ”i hög grad” ska ägna sig åt tv-projektet – har grubblat sig trötta över publicistisk etik i fråga om fallet med juristen.
Här var syftet ett annat. Eftersom juristen har en historisk koppling till socialdemokratin så blev det Riks-kanalens vinkel, ett ganska uppenbart försök att kasta skit på ett konkurrerande parti (som man dessutom tagit en del röster ifrån) men i förklädnad som en traditionell nyhetssändning.
Det är inte förvånande, men det är nytt i Sverige.

En sorts Breitbart News med svenska förtecken. Och alla vet ju vad Breitbarts Steve Bannon lyckades åstadkomma som kampanjchef åt Donald Trump.
Långsökt koppling?
Kanske.
Det tycks ändå fungera. I mindre skala, visserligen, men efter att Riks under hösten och fram till nu bara haft några hundra besökare på sina nyhetssändningar så hade man bara några timmar efter avslöjandet om juristen runt 50 000.
En flugskit i den väldiga sociala medier-vågen, men ändå en början…
Och det börjar glöda på sociala medier med SD-profil.

LARS WEISS