Det känns litet hopplöst, eller hur? Det tar liksom aldrig slut.
Smittan viker inte ned sig. Däremot hittar den nya vägar, förändras, muterar. Och vaccinationerna sker i snigeltakt.
Men det finns glädjeämnen.
Vi läser mer. Vi lyssnar mer.

Möjligen är det bara jag som i trots mot den allomfattande vanmakten griper efter tunna ledljus i covid-19-mörkret. Men visst händer det grejer under ytan medan vi håller våra avstånd, fumlar med ansiktsmaskerna och håller koll på vaccinationstakten?
Det mesta – kan det synas – är inte av godo. De envisa dödsfallen, förstås (som vi nu tydligen inte ska vara så upprörda över, eftersom överdödligheten i europeisk jämförelse ligger på en hygglig nivå…jo, förutom grannländerna då som knappt har någon överdödlighet alls…) Fler långtidscovidsjuka är ingen bra prognos. Långtidsarbetslösheten växer. Konkurser i utsatta servicenäringar. Depressioner. Familjegräl.
Flockdjur som inte får vara flockdjur reagerar. Det är ofrånkomligt.
Och kanske är det bara så – när jag nu försöker se det positiva i att vi läser och lyssnar mer – att jag försöker döva mitt eget dåliga samvete över att ha förvandlats till ett Netflixberonde fån med paddan ständigt nära kroppen och böckerna gömda bakom gardinen.

Nja, tror inte det, Det är inte bara min egen känsla av att nu får det vara nog.  När man börjar gräva i Netflix´ bottenskräp är det dags att plocka fram böckerna igen. Alla play- och streamingtjänster i all ära (och tack för att ni funnits under hela den här hålla avstånd-perioden!) men siffrorna pekar också tydligt mot att allt fler – både unga och äldre – lyssnar och läser mer under pandemin.
Några fakta:

  • Försäljningen av böcker ökade under 2020 med 21.5 %. Tryckta böcker ökade något men framför allt är det en stark ökning av prenumerationstjänster för ljudböcker. Det lyssnas mer på litteratur, faktiskt så mycket att det har lyssnats mer än lästs böcker under pandemin.
  • Tidskrifter läses mer än på många år. Folk med tid över snor med sig en tidskrift när man är ute och handlar.
  • Unga människor i åldrarna 15-24 år – där läsandet av böcker tidigare gått stadigt nedåt – läser betydligt mer under pandemin, en tydlig trend som bl a Lärarstiftelsen välkomnar. Numera måste lärarna finna sig i att konkurrera med sina läsambitioner mot tre timmars daglig internetaktivitet bland ungdomar. Men OBS – ungarna lyssnar alltmer på ljudböcker.
  • Musiklyssnandet har ökat kraftigt, inte minst gäller det oldies and goodies i någon sorts nostalgiskt behov av feelgood mitt i pandemimörkret. Louis Armstrongs ”It´s a wonderful world” spelas frekvent över hela världen.

Sen är det förstås så att all digital aktivitet över nätet har ökat medan covid-19 tvingat oss till alltmer fysiskt avståndstagande. 31 % av internetanvändarna tittar på Youtube dagligen. SVT:s och TV4:s playtjänster har nu gått om det traditionella tv-tittandet på kanalerna.
Poddar ökar kraftigt medan traditionell radio minskar (litet egendomligt eftersom poddar ju i praktiken är radioprogram, ofta aningen babbligare, men distributionsformen gör väl att det blir enklare att välja när man vill lyssna.)
Med det här ofrånkomliga skiftet över till digitala aktiviteter – som ju pandemin jagat på som en provencalsk mistral – följer ju, nästan lika ofrånkomligt, kulturdebatterna om hur bra allt detta är för oss, för samhället, för demokratin.
Om ungarna lyssnar alltmer på böcker i stället för att läsa – hotar inte det språkförståelsen? Om 58 % av internetanvändarna är inne på Facebook dagligen (och/eller på Instagram, LinkedIn eller Tiktok som är de snabbast växande sociala medierna) – förstärker det inte en redan tydlig narcissistisk samhällskultur?
Etcetera. Med mera.

Jag vet inte. Historiskt har det ojats över den tryckta textens upproriska natur, över teaterns och filmens moraliska förfall, över hur teven skulle ta död på de tidigare nämnda konstarterna. Allt lever ändå vidare, även om distributionsformerna ändras.
Jag tror vi delar upp oss. Vi väljer det vi för tillfället har behov av, suktar efter, har mest användning av.
Lars Norén på bio blir aldrig detsamma som att se hans elaka familjeuppgörelser på scen. Att se Avatar på en padda blir som att kyssa med stängd mun. Det händer liksom ingenting.
Vissa saker kräver stor duk, andra intimitet, känslan av att hålla i en bok, att bläddra, notera i marginalen.
Jag tror inte digitaliseringen hotar demokratin. Människor som förmår utnyttja teknologin till fin fördel hotar demokratin. Om avsikterna är ideologisk renhet, utestängning av åsikter, kontroll.
Har tänkt på det en del nu när jag makat paddan litet åt sidan och tagit fram böckerna bakom gardinen igen. Eller rättare sagt – gått till bokhandeln för första gången på länge och litet planlöst letat upp någonting att läsa.

Jag fastnade för Michel Houllebecqs ”Serotonin” och Lydia Sandgrens ”Samlade Verk”, båda debatterade, omskrivna, uppskrivna, olika men ändå med likartade stråk; Houllebecqs livströtte och pillerknarkande manlige huvudperson och Sandgrens lätt omoraliska kvinnliga karaktär som även hon flyr sitt liv och till och med sina barn.
Ingen av de här böckerna skulle få applåder i ett instängt samhälle med krav på ideologisk renhet och kontroll, men det är stark litteratur.
Vilket leder mig till det jag egentligen ville säga – att det alltid, även i det mest envisa smittstimmet, finns ljuspunkter som behöver vårdas. I det här fallet vill jag alltså rekommendera en tur till bokhandeln för den som i likhet med undertecknad inte längre hittar något vettigt att se på Netflix, HBO, CMore eller någon annan av alla de playtjänster som vi översköljs av.
Covid-19 kan lätt ges dystopiska krafter. Som att utkräva död, lidande, ekonomisk ruin.
Men språket kan smittan inte besegra.

LARS WEISS