Har undrat litet, men nu när jag tagit mig tid att se filmen har undran övergått i oförståelse.
Visst är SAS reklamfilm kufisk, men motiverar den verkligen en gammal fin folkstormsnivå?
Och SAS vinglande?
Ett bolag på den nivån borde ha lärt sig den mest klassiska av alla läxor om att trampa i glashus:
STÅ STILL!

Om jag förstått det rätt så bottnar upprördheten över filmen i att den anses kränka vårt skandinaviska arv. Den öppnar ju med att fråga vad som är äkta skandinaviskt och ger svaren:
Niente, nada, nothing.
Demokratin kommer från Grekland. Jo, otvivelaktigt. Liksom cyklarna från Tyskland och köttbullarna från Turkiet. Inte ens gemen är våra (undrar vem på reklambyrån som kom på att just gemen kunde vara en lämplig tingest att avskandinavisera..?)
Sen babblas det en del om ”viking ancestry” som omärkvärdigt och till slut landar det hela i att vi skandinaver ändå är fina på att öppna oss mot världen och andra människor eftersom WE ARE TRAVELLERS, dvs SAS egen slogan.

Jag förstår inte.
Ja, det är en kufisk och i grunden skitdålig reklamfilm, frammumlad av någon flickröst, och tämligen ospänstig såväl i logik som filmiskt genomförande, men att den skulle motivera krav på SAS att be om ursäkt är för mig obegripligt.
Jag förstår inte heller varför KD-ledaren Ebba Busch Thor tar sig tid att med filmen som utgångspunkt mena att det är fel att påstå att ingenting är skandinaviskt.  ”Eftersom det skapar oro och grogrund för rädsla hos många människor..”, säger hon.
???
Känns som rätt uppenbar populism.
Men även kolumnister och ledarskribenter hetsar upp sig.  Som Nina Solomins burdusa påhopp i SvD:  ”SAS kritiserade reklamfilm påminner om en berusad taktlös uppvaktare som försöker ragga med plumpa förolämpningar”.
Kul formulering, men i sak..?

Nå, det här handlar förstås om den tid vi lever i, då frågan om svenskhet och integration överskuggar alla andra politiska diskussioner och vad som är ”skandinaviskt” blir självklart en del av den debatten. Följaktligen är det knappast en sensation att yviga sverigedemokrater och allsköns svenskhetsivrare, möjligen också ryska troll har underblåst attackerna mot SAS.
Det troligen vettigaste som skrivits i den här inflammerade diskussionen stod, enligt min mening, Herman Lindqvist för i DN häromdagen. läs här
Han tycks visserligen vara upprörd över SAS-filmen, vilket fortfarande är obegripligt, men eftersom han skrivit femtioelva böcker om nordisk historia har han ju bättre än de flesta koll på var vi kommer ifrån och vad vi har blivit.
Han argumenterar klokt om våra kungaätter och traditioner och konstaterar det i grunden självklara. Nämligen att det unika i vad som är ”skandinaviskt” eller ”svenskt” i första hand handlar om den mix vi blandat av våra traditioner och våra folk. Summan av våra erfarenheter över 14 000 år, liksom.
Vilket numera inkluderar invandrare från 206 länder och en svensk befolkning som till en fjärdedel har utländsk bakgrund.
”Den svenska mixen blir mer strid”, skriver Lindqvist, ”den ändrar sitt förlopp men den svenska mixen går inte att hejda, den pågår dygnet runt”.

Med detta sagt – tillbaka till uppståndelsen runt SAS-filmen. Jag kan tänka mig att det faktiskt var litet av ovanstående de danska reklammakarna hade i tankarna när de grep sig an filmjobbet. Det blev inte särskilt lyckat, men hur ofta ser vi inte misslyckade reklamfilmer?
Så varför grips då SAS av panik så fort det börjar mullra på sociala medier, tar filmen ur trafik, skriver ett förvirrat pressmeddelande om att man ”inte vill bli en plattform för andras värderingar som vi inte står för” och sen lanserar en ny film med redigerat innehåll.
Man böjer sig alltså för en gapig kommentarskör trots att det finns goda skäl att bara stå fast och låta kören sjunga vidare på någon annan klagolåt.
Kommersiell anpassning, säger någon. Hur som helst bra att plocka undan filmen, eftersom den retar en del och det kan drabba försäljningen.
Alldeles bortsett från att det skulle vara ryggradslöst så har jag svårt att se att folk skulle sluta flyga med SAS på grund av en sketen reklamfilm.

Nej, det är så klart den här allt överskuggande frågan om ”skandinaviskt” – det som våra nordiska nationalsocialister på 30-talet talade om som vårt ”germanska arv” – som ställer till det och gör SAS-ledningen orolig. Och eftersom man då inte vågar stå still i glashuset utan krumbuktar och skrapar med foten så har förmodligen de ”plattformar som har andra värderingar” uppfattat sig som segrare.
Illa.

Lars Weiss