För det mesta är det skönt att inte ha med det att göra. Längre.
Men ibland hackar motorn igång vare sig jag vill eller inte. Och oron.
Som nu när jag ser att fotbollsrättigheterna kostar miljarder och att Netflix lägger 17 miljarder dollar  på rättigheter och drama bara i år. Och Apple TV+ 6 miljarder dollar på originaldrama! Och Disney…
Hur ska svenska/nordiska streamingtjänster överleva?

Det är mer än 20 år sen jag yrkesmässigt behövde bekymra mig för den här typen av siffror, men det skär ändå litet i hjärtat när TV4/CMore förlorar rättigheterna till den allsvenska fotbollen och inte orkar hänga med i budgivningen när Viaplay säkrar rättigheterna till Premier League fram till 2028.
Plus att miljardbollandet från giganter som Netflix, Apple, Amazon, HBO och Disney på underhållningssidan tycks fortsätta obehindrat.
Och det är väl därför motorn hackar igång. En tämligen bedagad gammal programdirektörsmotor som hostar litet, ett ryck i mediamuskeln mest. Men en oro som är på riktigt och insikten att tv/video/rättighetsvärlden förändrats oerhört snabbt.

Premier League-fotbollen var visserligen svindyr även på 90-talet, men den inhemska fotbollen levde då fortfarande sin tv-osända törnrosasömn. Jag minns förhandlingar då den dåvarande ordföranden i fotbollsförbundet, småländske Lars-Åke Lagrell, fällde sin dom över tanken på en tv-sänd allsvenska.
”Vi får alldriiiig någon publik på arenorna då…!”
Vi vet hur det gick. Canal + började sända, TV4 tog över. Det blev mer folk på arenorna, eftersom fotbolls- intresset växte.
Och med växande intresse blir förstås rättigheterna dyrare.

Vad Viaplay tvingats betala för att förlänga Premier League-rättigheterna är en affärshemlighet, men det handlar om miljardbelopp. Vad Discovery betalade för att nagla fast den nya streamingtjänsten Dplay (ingen har väl missat reklamkampanjen?) genom köpet av rättigheterna till Allsvenskan är lika hemligt, men det blev knappast billigt.
Å andra sidan drabbar det ingen fattig. Discovery är världsledande på det mesta inom tv-innehåll vid sidan av drama och nyheter, är majoritetsägare i Eurosport, har rättigheterna till vinter-OS över 2024 och omsätter en bit över 100 miljarder dollar.

Förr pratades det ibland i den cyniska branschvärlden om tre grundläggande framgångsfaktorer i tv-industrin. De tre F:en. Fuck, Fotball and Family, där det första F:et kunde tolkas som sex, men nog mera hade med pornografi att göra.
Men eftersom porren nu lever sitt eget digitala liv – och fotbollen är så avgörande betydelsefull för framtida braodcasters och streamingtjänster – så blir också familj, underhållning och drama, tv-serier och ny film, den andra stora marknad där kriget om tittarögon utspelas.
Och det är här jag undrar hur de nordiska aktörer vi vant oss vid kan stå emot. Viaplay, TV4/Cmore, de lokala tv-bolagen.
Hur ska dessa stora fiskar i sin lilla damm uppträda när valar gör anspråk på pölen?

Strålande – men 150 miljoner per avsnitt?

Ett exempel: den som inte har kikat på Apple TV+-serien ”The Morning Show ” borde åtminstone ta ett kortabonnemang bara för att se den serien. Reese Witherspoon är gudomlig, jag har nästan aldrig sett Jennifer Aniston bättre, manuset är briljant, produktionskvalitén hög – och hela kalaset kostar 15 miljoner dollar per episod! Alltså i runda slängar 150 miljoner för en knapp timme video på en streamingtjänst!
Och det mesta utspelas i en tv-studio! Det är inte ens krig, biljakter, störtande flygplan eller sci-fi i rymden! ”The Morning Show” kostade lika mycket att göra som ”Game of Thrones”!

Så – i den här nya verkligheten vänjer vi oss vid att få det bästa som går att få för pengar. Och så länge vi har wifi är allt tillgängligt på nattduksbordet eller i bakfickan.  Vi behöver inte heller bekymra ihjäl oss över att välja rätt leverantör på grund av priset. Det handlar om tior i skillnader mellan leverantörernas månadsabonnemang.
Så även om Mediavision rapporterar att streamingmarknaden bromsar in så är det 56 % av hushållen i Sverige som har minst ett streamingabonnemang. Netflix är överlägset störst; var fjärde svensk ser på Netflix varje dag och i ungdomsgruppen upp till 20 år handlar det om varannan. Här har Viaplay 9 % och CMore 3 %…
Och då har inte Amazon, Apple TV+ och Disney fått riktig fart på den nordiska marknaden ännu.

Nejdå, vi behöver inte skriva fan på väggen. Även jag kan försöka se positivt på läget.
De stora internationella spelarna kan börja kalasa på varandra. Disney och Apple tar andelar av Netflix och hur det än är så kommer en inkräktande val i våran damm ändå inte kunna producera lika mycket lokalt innehåll som våra stora fiskar.
Och vi konsumenter? Vi kommer inte att ha råd att betala för 3-4 abonnemang i månaden och hur mycket orkar vi se?
Den sista frågan är intressant och möjligen en aning oroväckande ur ett hälsoperspektiv. Den ger den gamla klyschan om ”soffpotatisen framför tv.n” en modernare kostym. Enligt en undersökning från tv.nu använder majoriteten av de som ser streamade tjänster sammanlagt 30 dagar om året vid paddan, telefonen eller annan skärm. Och det är ett dagligt knarkande av tv-serier det mestadels handlar om.

Konklusion?
Det kommer till slut att handla om hur mycket pengar Viaplays och TV4/Cmores ägare har. Viaplays ägare NENT Group har satsat hårt på fotbollen och även investerat kraftigt i drama och TV4/Cmore har i Telia skaffat sig en ägare med stor kassa men en aning oklara ambitioner.
Vi får se.
Lokalt och globalt är sammanflätat nu för tiden.
Om fem år?
Jag är inte ens säker på att Viaplay och Cmore då existerar. Kanske som varumärken men med andra ägare.

Så – då är rycket i mediamuskeln över för den här gången.

Lars Weiss