Ett kammarspel om vår tid.
Plats: statsministerns rum i Rosenbad.
I rollerna: Han sj
älv, två manliga och en kvinnlig rådgivare samt den kvinnliga rådgivarens hund, en ivrig liten labradoodle.
Det
är helg. Statsministern vankar oroligt fram och tillbaka. Rådgivarna betraktar honom under lugg. Hunden fokuserar på en toffel som sticker fram under statsministerns bord.

Statsministern: Vilken skitvecka! Ungar som skjuter ihjäl varandra i Malmö, bråk om försvarspengarna, hotfulla kineser. Och så den här lismande Jimmie som tror att han är störst!
Rådgivare 1: 24 procent mot 22,2 . (tvekar) Och enligt Demoskop är det kanske i underkant, eftersom man tror att SD missgynnats av telefonintervjuerna…som man nu tar bort.
Rådgivare 2: Äsch, det där är tillfälligt. Sprängningarna, skjutningarna, otryggheten, sånt där  faller alltid tillbaka på den sittande regeringen.
Rådgivare 3: (håller tillbaka hunden som försöker göra utfall mot toffeln) Det är inte bara det. Nedläggningen av Arbetsförmedlingen, större behov av socialvård, slopandet av värnskatten.  Januariavtalet biter oss rejält i rumpan. Som tur är håller kvinnorna emot. Vi ser igenom Jimmies fasad. Men snart är det väl var tredje man i Sverige som röstar på SD!
Rådgivare 2: Men hallå! – även män kan nog inse att SD:s idé är tunn. Det är en protest! Man vill ha tydligare besked från oss!
Rådgivare 1: Siffrorna ljuger inte. Dom plockar från oss, från moderaterna. Och på andra kanten förlorar vi till Sjöstedt.
Rådgivare 2: (eftertänksamt) Jo…vad är det med folk. Det är som i Polen, Ungern, USA. Enkla budskap, enkla lösningar.
Rådgivare 3: Så vad gör vi?
Rådgivare 1: Vi får se det positiva. Misstroendeförklaringen kom ju ingenstans. Det kan slå tillbaka på högern.

 Statsministern har följt rådgivarnas diskussion med ryggen mot rummet och med utsikt mot Strömmen genom ett regngrumligt fönster. Ryggen visar stigande irritation. Han vänder sig om och håller upp en hand.

 Statsministern: Hörni, jag har inte släpat hit er i helgen för att vi ska vältra oss i självömkan. (riktar sig till rådgivare 3) Vad gör vi? frågar du. Ja, vad gör vi? Den här trenden måste vändas. Med några olyckliga undantag har vi lett det här landet i snart ett sekel. Ingen munvig predikant från Blekinge ska rubba den ordningen.
Rådgivare 1: Men det är ju inte han som är problemet.  SD kan vi hålla undan. Men kan vi lita på våra egna?
Statsministern: Vad menar du? Partiet står väl stadigt?
Rådgivare 1: Jodå…sådär…än så länge (tillägger snabbt när han ser att statsministerns ansikte mörknar), …jag menar våra partners. Miljöpartiet hankar sig fram trots att klimatförändringarna oroar varenda kotte. Och liberalerna …
Rådgivare 2: Skit i liberalerna! Deras kluvenhet är medfödd men varken dom eller miljöpartiet har något val annat än att stödja oss i ett skarpt läge.
Rådgivare 3: Men jag undrar. Under spärren senast och Sabuni sa ju i helgen att hon måste tänka närmare på vad det är för parti hon leder. Inte särskilt förtroendeingivande. Hon är under press.
Rådgivare 2: Jo, men alltså…Sabuni…hon visste ju inte ens att det var Rumänien vi slog i EM-kvalet. 2-0 mot Ungern! Va!
Rådgivare 3: Nu får du väl ge dig! Vad har det med saken att göra? Det där låter faktiskt sexistiskt. Lilla gumman vet inget om fotboll…
Rådgivare 1: Jag har funderat över varför Busch Thor hela tiden är mest populär….
Rådgivare 3 (arg nu): Kanske för att hon är kvinna? Tydlig, stridbar, tar inte skit från någon(blänger på rådgivare 2). En bra tjej, även om jag inte håller med henne om mycket.

I sin upprördhet har rådgivare 3 tappat hundkopplet och den lilla labbdoodlern far som en raket obemärkt in under skrivbordet och norpar statsministerns ena toffel. Hundens tuggande väcker den av diskussionen lätt avdomnade statsministern som kikar under bordet och lockar på hunden.

Statsministern: Oj, hon är en livlig liten rackare.
Rådgivare 1: Förlåt…är hon en rackare..?
Statsministern:  Äsch, det var ingenting…var var vi?
Rådgivare 3: (suckar)  Vad gör vi? Det var där vi var när det började pratas om fotboll.
Statsministern: Just det. Hörni, vad GÖR vi ?
Rådgivare 2: Vi måste betona att vi står för det starka samhället. Skolan, polisen, sjukvården, miljön. Ingen klarar det bättre än vi. Folk vet det, men vi kommunicerar det inte tydligt.

Diskussionen löper vidare medan hunden tuggar under skrivbordet och regnet fortsätter att falla utanför fönstren. Frågan om överskottsmålet i finanspolitiken är uppe. Man kanske kunde låna litet mer och trycka ut mer pengar i investeringar och bidrag? För och emot. Inga klara ställningstaganden.
Efter en stund går statsministern tillbaka till fönstret. Knappt hörbart säger han:
“Det vore bättre om de kom litet snö. Det blir ljusare då”

Lars Weiss